Jag är galen. Kanske inte helgalen men halvgalen åtminstone. Det vet de där borta. Det vet han, som super ner sig där i hörnet, också. Det vet du. Det vet jag. Jag dansar 24/7. Varenda eviga minut! Går jag t ex från/till stan med mp3:n i öronen så dansar jag fram eller går i takt och gör konstiga handrörelser. Sitter jag och lyssnar på musik framför datorn sitter jag och rör mig i takt med musiken. Jag pratar högt och skämtar en massa. Jag älskar att skratta. Jag har en förmåga att förklara saker genom ljud för att jag inte kommer på vad saken heter. Jag har förmågan att göra andra galna. Jag har förmågan att sprida ljus och glädje. Jag har förmågan att få folk att glömma sina bekymmer för en stund.
Jag har blivit tillsagd att jag har "afrikanska rytmer", att jag rör mig "busigt", att jag "raggar kompisar" när jag är ute, att jag är "magdansös", att man aldrig vet när jag är seriös eller inte och detta är bara ett litet urval. Folk säger att jag lyssnar på konstig och ettrig musik, när de ett tag senare erkänner att de älskar min musik. Folk säger åt mig att jag har alla möjligheter att få en framtid som något stort. Folk säger att jag är hög och flummig jämt. Folk säger att jag är galen på ett väldigt positivt sätt och på något sätt beroendeframkallande.
Det är mig du ser om du ser en tjej som rör sig konstigt där på gatan och skrattar högt tillsammans med en väninna, som i sin tur ser lite smått ut som om hon blir utskämd tack vare sin kompis som är allmänt högljudd. Det är mig du ser på krogen som beter sig och pratar en massa och folk tror vara onykter men är egentligen den nyktraste på hela stället.
Det är hon som kommer att krossa ditt hjärta en dag.
Jag är allt och lite till. Och nu är jag trött på att du tar mig för givet. Så jävla trött på det. Du förtjänar inte mig. Inte längre. Det är först nu jag förstår detta. Jag har så mycket energi inom mig. Så mycket energi att jag inte vet var jag ska göra av den men en sak vet jag: Du är inte värd den energin. Om du hade bett mig följa med dig och hoppa utför klippan hade jag högst säkerligen funnits där bredvid dig och hoppat med dig. Utan att blinka. Men inte idag. Idag vet jag bättre.
Så kolla in min ryggtavla noga nu, när jag vänder min rygg mot dig och går min väg mot framtiden, för något annat än min ryggtavla kommer du aldrig att få se. Aldrig. Det är slut med det.
