johannifierat. be aware.

För ett år sedan så satt jag på min pojkväns hotell och väntade på att min transfer skulle komma för att ta mig till flygplatsen, och därmed Sverige. Dagarna innan (om jag inte minns fel) så skrev jag ett sms till honom där jag förklarade att jag var för feg för att säga 'jag älskar dig' och ville att han skulle veta att jag älskade honom och därav sms:et. Han gav mig svaret att han kommer att låtsas att han inte läst det där sms:et förrän jag sagt orden till honom. Morgonen efter mötte han upp mig på sin scooter och gav mig världens leende. Jag verkligen försökte pressa mig själv till att säga att jag älskade honom men jag kunde inte. Jag var för feg. Dagarna flöt på och till slut kom dagen då jag skulle åka. Jag hade jobbat i sju hela veckor i sträck utan ledighet och sista dagen på Cypern hade jag ledigt. Den dagen tillbringade jag en del på stranden, städade mitt rum, sade adjö till alla och sedan gick jag för att möta min pojkvän. Han följde med mig hem och hjälpte mig bära mina saker så de kunde stå på hotellet. Timmarna segade sig fram. Min pojkvän passade upp mig där jag satt och väntade på att transfern skulle komma. När transfern kom blev det väldigt stressat för mig. Jag hade ju fortfarande inte sagt att jag älskar honom ju! Vi slängde in väskorna i taxin och jag vände mig mot honom. Jag hade tårar i ögonen (och även nu in this very moment) för att jag skulle lämna honom, men jag kunde inte säga de tre orden som jag velat säga sedan septembermånad. Jag sade istället; "You know how I feel". Han tittade mig i ögonen och sade: "I feel the same way". På vägen till flygplatsen kunde jag inte låta bli att släppa några tårar innan sömnen omslöt mig och vaknade lagom till vi kom fram till flygplatsen. Efter ett x antal timmar kom jag hem till grå Sverige, och jag ville inget annat än att åka tillbaka till Cypern och till honom. När vi träffades igen efter det, i Sverige, sade jag äntligen de där tre orden.. Jag älskar Dig!