Do you care enough to see?
Millencolin - The Ballad <3 2:01 ->
Nej, jag tänker inte ursäkta mitt aggressiva inlägg från söndagen. Nej, jag ursäktar inte mig. Jag har de senaste dagarna känt mig kluven as hell. Sjukt jävla kluven. I söndags, när jag väl hade bestämt mig för att inte bosätta mig i Skåne, fick jag en anledning att stanna kvar helt plötsligt. En förfrågan om ett jobb. Mer eller mindre kraschade det mitt liv. Ni tycker säkert jag är dum i huvudet som lät mig påverkas på det sättet. Ja, jag vet att det finns få jobb. Jag vet det! Ni får inte tro annat än att jag blev smickrad över att få förfrågan. Samtidigt så försvann alla mina planer som jag omsorgsfullt hade planerat. Allt sade: poff! och allt var borta. Ja, jag hade kunnat säga nej men jag sade ja.
Jag kan inte släppa känslan av att bli itudelad. Folket drar och sliter i mig som om jag vore någon slags leksak att bråka över. Jag orkar inte sådant. Numera går min energi åt att jobba och att överleva dagen. Genom att ta beslutet att stanna i Skåne känner jag att jag sviker min familj och vänner som befinner sig norrut. Genom att ta beslutet att stanna norrut känner jag att jag sviker min familj och vänner i Skåne. Inget blir bra oavsett vad jag beslutar. När jag har tagit upp detta med mina närmaste vänner säger de att jag inte ska tänka på om jag sviker någon utan jag ska lyssna på mig själv. Vad jag vill. Var jag trivs. Var jag är lycklig. MEN FÖR HELVETE! Jag är lycklig på båda ställena och då kan jag inte sluta tänka på vad jag går miste om när jag beslutar mig att stanna på ett av ställena.. Ni tycker säkert att jag är löjlig. Klart, ni får tycka det. Vi lever i ett fritt land men nu är det som så att det är MIN blogg du läser och MINA tankar du tar del av. Gillar du inte det - ja, ingen sade att du är tvungen att fortsätta läsa eller hur?
Jag orkar inte mer nu. Jag ska ta och stänga ner min tankeverksamhet. 
Do you care enough to see?