Jag är nog det. En drömmare. Jag kan drömma hur mycket som helst. Om framtiden och allt möjligt. Dock förblir det alltid drömmar. Kanske är jag rädd? Rädd? Jag? Varför inte? Det är inte omöjligt. Jag känner nu att jag vill. Vill, vill. Jag är rädd. Rädd, rädd. Jag har inget att vara rädd för egentligen. Jag är bara ovan vid det. Svårt att vänja mig. Van vid att hela tiden söka efter det. Söka, söka. Efter de där små sakerna. De där små sakerna som nu visas öppet. En blandning av rädsla och osäkerhet möjligtvis? Kanske ångest också? Jag vet inte. Allt snurrar just för tillfället. Jag kippar efter andan. För mycket är det. För snabbt sker det. Inte egentligen. Bara jag som är känslig.
3 doors down - It's not my time (akustiska versionen)