.. Eller vad är det man säger? Äsch, det kvittar. Ni fattar. That's the point. Egentligen borde jag ha lagt mig för en stund sedan men jag är rädd att jag inte kommer att kunna somna. Inte kunna somna för den där smärtan i ögonen. Smärtan. Ögonen. De förföljer mig. Jag har vetat det hur länge som helst och bara undrat när bomben skulle explodera. Jag visste att den skulle göra det förr eller senare. Jag hade dock inte förväntat mig all denna smärta. Jag hade inte det. Det gör ont, så himla ont. Jag kan inte säga att jag vet hur det känns. Det vet jag inte. Jag kan dock tänka mig. Kan tänka mig hur det känns. Hemskt, hemskt, hemskt... Jag vill hjälpa dig. Det vill jag verkligen. Dock kan jag inte det. Det är du som måste gå vidare och det är endast du som kan gå vidare. Jag kan bara finnas med på din väg. Det gör jag gärna. Mycket gärna. Bara så du vet.