Alea iacta est!
= Tärningen är kastad! Du bestämmer själv om du vill kasta om den eller låta den ligga.
Ni vet. Jag har ju snackat om att jag älskar att resa? Oh yes. I truly do! Häromdagen tog jag dock mitt förnuft till fånga. Den branschen är bara kortvarig och dessutom är den konjunkturkänslig. Därför har jag tänkt ut ett annat alternativ för min framtid. Det är ett yrke som jag har tänkt på länge, länge.. Dock har jag varit rädd för vad det yrket innebär men nu har jag mognat och förstått att saker och ting lär man sig med tiden. Jag har i hela mitt liv velat hjälpa människor. Åtskilliga människor har sagt att det är just det yrket jag ämnar till - även främlingar! Jag har alltid velat göra en insats i samhället. Jag har alltid velat finnas där för människorna och hjälpa dem. Fram tills häromdagen har min psykiska spärr satt stopp för det men på något sätt har jag slagit ner den spärren. The thing is - jag kan se mig själv vara i det yrket och jag känner att jag verkligen skulle trivas med det! Och.. jag tänker köra på det.. :) Det gör mig upprymd.. Väldigt upprymd..! :)
Haley James Scott sade en sak på dagens One Tree Hill-avsnitt.. Dock kan jag inte återge det exakt.. Hon sade något sånt här: "Det jobbigaste är inte när någon dör.. Utan det är när något i oss dör medan vi lever". Jag kan inte säga att det stämmer.. Det är oerhört jobbigt att förlora någon, men även väldigt jobbigt att när något i oss dör medan vi lever. Men ja.. Den meningen etsade sig in i mitt huvud i vart fall..