The end.
Jag ska sluta tänka. Det gör det hela fan värre. Jag ska sluta känna. Det går inte längre. Vill jag känna smärtan som jag får varje gång jag tänker efter, skulle jag i princip kunna göra något fysiskt ont på mig själv eller något sådant kreativt. Jag ska sluta tänka på de där 'what-could-have-been's och helvete inte fundera ett ögonblick om det var frågan om några 'meant-to-be's. Det säger Martin åt mig att inte göra. Så vad återstår det för mig när jag ska sluta tänka och sluta känna? Jo, en jävligt tankelös kall människa. Är det vad som krävs för att överleva så gör jag det väldigt jävla gärna. Bah, jag hatar att ständigt bli käftsmälld - både av mig själv och av andra. Det måste få ett slut. Och det nu.