Time to think.
Förvirring. Magont. Ännu mer förvirring. Kluvenhet. Hur skulle man kunna bygga bron på bästa sätt? Dessa känslor byttes ut till glädje, lycka och ännu mer glädje. Bron blev klar! Någonstans i allt glädjerus så började brädorna i bron brista och gå i sönder. Tankarna om att bron helt skulle gå i sönder fick byggnadsarbetaren att må dåligt. Ännu en gång drabbades denne av magont. Denne visste inte hur han skulle göra; skulle han försöka fixa den eller bara strunta i att ens försöka? Han valde att försöka fixa den. Några dagar efter att han hade bytt ut brädorna så kollapsade bron. Visst, byggnadsarbetaren blev lite besviken över det hela men han hade dock gjort vad han kunnat för att förhindra olyckan. Byggnadsarbetaren kom över att bron hade raserat. Än idag har han ändå planer på att försöka göra om bron. Prova ett annat sätt? Kanske nytt trädvirke? Något han missade förra gången? Men inte idag. Han måste ha tid att tänka.