Rädsla.
Ni vet när ni drömmar ibland - man vet inte om man drömt det eller om det verkligen skett när man vaknar? Så vaknade jag imorse.. En känsla av att det jag drömt har skett. Sjukt skumt. Drömde helt osannolika things. Jag har en skräck för att tappa mina tänder samt om de ska bli lösa. Allt som har med tänder att göra i princip. Jag drömde bl a att mina två framtänder i underkäken hade tryckts bakåt in mot munnen för att kunna ge plats åt visdomständerna och jag fick panik. Riktig jäkla panik fick jag! Jag sprang runt till alla tandläkare jag kände till och bad de fixa till mina tänder. Jag känner fortfarande den panikkänslan. Sjukt. Om man ska tyda drömmar och sådant så betyder ju att om man tappar tänderna och blöder när man tappar tänderna (?) så får man pengar men nej då, aldrig att jag ska få drömma sådant! :o
3,5 år sedan. Hej och hå, allt som hänt sedan dess. :o
Yes. Så är det. Alla är vi rädda för något. Det är meningen att vi ska konfrontera den rädslan. Tror jag. Hoppas jag. Annars gör jag helt fel. Nej, jag tänker inte försöka göra mina tänder lösa enbart för att konfrontera min rädsla för det - NO WAY! Jag menar rädsla som t ex höjdskräck och rädsla för kryp. Haha, vilka exempel egentligen but shit happens liksom. Jag har höjdskräck och jag är rädd för kryp. Bara några av mina rädslor. I alla fall, jag har flugit. Dock är det kanske inte en metod att bota höjdskräcken. Jag klarar av de flesta höjder. Så länge jag inte behöver luta mig över balkongräcket, om jag befinner mig i en högt belägen lägenhet, för då börjar omgivningen snurra as hell. En sak som jag inte klarar av dock är t ex; pariserhjul. Jag dör i princip när jag befinner mig i ett sådant. HEMSKT!!! Jag hatar verkligen det. Men nu detta året tänker jag konfrontera den rädslan genom att ta och åka ett pariserhjul. Likadant, rädslan för krypen, okej jag tänker inte söka upp en massa kryp för att försöka övervinna rädslan/obehaget för dem. Nope. Jag tänker dock lära mig kontrollera mig själv när jag möter dem så jag inte flippar ur totalt varje gång jag möter dem. Sedan har jag en annan rädsla som jag vill bli kvitt; rädslan för sprutor. Jag är sjukt rädd för sprutor. Jag flippar verkligen ur när jag ska få sådana. Det är väl okej att titta på när andra får sprutor (okej, det är knappt okej att se andra få sprutor. :o). Det är hemskt. Därför ska jag när jag vågar ta itu med rädslan börja ge blod. Hmm, ett live-erkännande nu; bara tanken att halvligga i den där stolen man ger blod ifrån gör mig redan yr. :o Men en dag ska jag våga ta itu med den rädslan. En dag.
Likadant när det gäller andra saker som man kan ha en rädsla för - konfrontera dem! De är till för att övervinnas och när du väl gjort det så känner du dig oövervinnerlig. Trust me. Jag har övervunnit en del rädslor det senaste året och gjort saker som jag enbart i fantasin trott att jag skulle ha gjort. Okej, så mycket rädslor har jag inte övervunnit - kanske beror på att jag inte har överdrivet många sådana? - men jag har klarat och gjort andra saker. Saker som jag trodde att jag egentligen var för feg för att göra.
Nothing is impossible. Det är enbart du själv som sätter gränserna för vad du klarar.
År 2007.
Så, let's do it! Våga gör något du inte trodde att du skulle våga göra. Det som inte dödar dig stärker dig, säger de och det stämmer.
johanna af bringenberg .-*
3,5 år sedan. Hej och hå, allt som hänt sedan dess. :o
Yes. Så är det. Alla är vi rädda för något. Det är meningen att vi ska konfrontera den rädslan. Tror jag. Hoppas jag. Annars gör jag helt fel. Nej, jag tänker inte försöka göra mina tänder lösa enbart för att konfrontera min rädsla för det - NO WAY! Jag menar rädsla som t ex höjdskräck och rädsla för kryp. Haha, vilka exempel egentligen but shit happens liksom. Jag har höjdskräck och jag är rädd för kryp. Bara några av mina rädslor. I alla fall, jag har flugit. Dock är det kanske inte en metod att bota höjdskräcken. Jag klarar av de flesta höjder. Så länge jag inte behöver luta mig över balkongräcket, om jag befinner mig i en högt belägen lägenhet, för då börjar omgivningen snurra as hell. En sak som jag inte klarar av dock är t ex; pariserhjul. Jag dör i princip när jag befinner mig i ett sådant. HEMSKT!!! Jag hatar verkligen det. Men nu detta året tänker jag konfrontera den rädslan genom att ta och åka ett pariserhjul. Likadant, rädslan för krypen, okej jag tänker inte söka upp en massa kryp för att försöka övervinna rädslan/obehaget för dem. Nope. Jag tänker dock lära mig kontrollera mig själv när jag möter dem så jag inte flippar ur totalt varje gång jag möter dem. Sedan har jag en annan rädsla som jag vill bli kvitt; rädslan för sprutor. Jag är sjukt rädd för sprutor. Jag flippar verkligen ur när jag ska få sådana. Det är väl okej att titta på när andra får sprutor (okej, det är knappt okej att se andra få sprutor. :o). Det är hemskt. Därför ska jag när jag vågar ta itu med rädslan börja ge blod. Hmm, ett live-erkännande nu; bara tanken att halvligga i den där stolen man ger blod ifrån gör mig redan yr. :o Men en dag ska jag våga ta itu med den rädslan. En dag.
Likadant när det gäller andra saker som man kan ha en rädsla för - konfrontera dem! De är till för att övervinnas och när du väl gjort det så känner du dig oövervinnerlig. Trust me. Jag har övervunnit en del rädslor det senaste året och gjort saker som jag enbart i fantasin trott att jag skulle ha gjort. Okej, så mycket rädslor har jag inte övervunnit - kanske beror på att jag inte har överdrivet många sådana? - men jag har klarat och gjort andra saker. Saker som jag trodde att jag egentligen var för feg för att göra.
Nothing is impossible. Det är enbart du själv som sätter gränserna för vad du klarar.
År 2007.
Så, let's do it! Våga gör något du inte trodde att du skulle våga göra. Det som inte dödar dig stärker dig, säger de och det stämmer.
johanna af bringenberg .-*