13 juli 2010.
Jag vet inte. Jag vet inte. Jag vet inte. Jag vet inte.
Det som en gång betydde något för mig har kommit att betyda bra mycket mindre. Hur känner jag inför detta? Skit. Vad gör jag åt detta? Ingenting. Borde jag göra något? Går det att göra något åt det? Jag vet varken in eller ut. Det passar mig inte alls. Not at all. Jag hatar sådant här.
Jag försöker trösta mig med att det finns en anledning till varför det blivit som det blivit. Gör jag rätt i det? Borde jag förhindrat det hela? Eller hade jag ändå inte kunnat göra något åt det?
Jag är sick and tired på allt detta. All falskhet. Alla falska leenden. Jag är trött på allt. Kan det inte vara äkta ska det inte vara något alls överhuvudtaget.
Jag försöker trösta mig med att det finns en anledning till varför det blivit som det blivit. Gör jag rätt i det? Borde jag förhindrat det hela? Eller hade jag ändå inte kunnat göra något åt det?
Jag är sick and tired på allt detta. All falskhet. Alla falska leenden. Jag är trött på allt. Kan det inte vara äkta ska det inte vara något alls överhuvudtaget.
