Allt och ingenting.
Jag visste att det hela skulle spåra ur. Jag visste det. Ändå fortsatte jag. Mitt hjärta tog extra skutt. Jag skrattade. Jag blev varm inombords. Jag var lycklig. Allt varar inte för evigt dock. Det blev smärtsamt. Jag hade aldrig känt så. Det kändes som om hjärtat höll på att gå i tusen bitar. Jag kunde inte göra något. Det enda jag kunde göra var att se min egen undergång framför mig. Jag hade nog aldrig mått så dåligt tidigare. En dag vaknade jag upp. Jag insåg att det inte gick att fortsätta så. Jag var tvungen att göra något. Jag skulle ge mig ut och träffa alla vänner och njuta av livet. Och det har jag gjort. Jag har haft det bra sedan dess. Jag har njutit. Jag har skrattat. Jag har levt. Men ibland blir jag medveten om.. Att jag saknar Dig.