När man har tagit det sista steget.

Det tog hus i helvete idag. Något som jag uppmärksammade för länge sedan dök upp igen. Jag blundade för sanningen. Jag vinkade bort den. Jag ville inte tro det. Nejnej. Idag kom sanningen ifatt mig på nytt. Ilskan var ett faktum. Om man skulle fått en liten eldslåga på kroppen när man var arg så skulle hela jag blivit övertänd idag. Så arg var jag.

Alla lögner. All inbillad överlägsenhet ifrån Dig. Alla nedlåtande blickar. Alla ord. Var ens hälften av det Du sade sant? Var allt bara lögner? Eller var allt överdrift? Varför trycka ner folk? Ligger det i Din natur? Mår Du bättre då? Nu ska jag vara väldigt tjurig och barnslig: men att försöka "stjäla" allt som symboliserar mig och försöka göra det till något av Dig själv då är man jefligt illa ute. HEY! BACK OFF! YOU'RE ENTERING A FORBIDDEN AREA!!!!!!!!

Jag är så jefla trött på Ditt beteende. Jag fattar inte. Du vet så himla väl om att lögner vill jag inte veta av. Ändå är lögner Dina bästa vänner när Du kommunicerar med mig. Du har sjunkit så jefla lågt att Du inte längre har någon chans att ta Dig upp till ytan. Jag är trött på Ditt skit. Jag förtjänar inte den. HELL NO. I've had enough.

Sån jefla skit har jag fått utstå med sedan 6årsålder. Jag bröt mig loss först 9 år senare. Jag bröt mig inte loss efter så många år för att sedan ytterligare än en gång slänga mig in i en värld uppbyggd av lögner. Verkligen inte. Du anar inte hur jag spyr på sådant. Maktgiriga sadistiska människor. Nej tack.

Och något som också gör mig förbannad är att ingen genomskådar Dig. Du leker Din lek väldigt bra. Menmen: skratta bäst som skrattar sist.

Tack och hej. Trevligt att träffas. Det var kul så länge det varade. Hoppas att Du någongång lyckas bygga upp något baserat på ärlighet och omtänksamhet. Och Du...Lycka till med det.

Kommentera här: