The end of this.
Jag orkar fanimej inte med det här längre. All falskhet. Jag trodde så mycket mer om personen. Man ger inte människor falska förhoppningar. Det gör man fanimej inte. Det är absolut inte okej. Fan heller. Jag blir så arg och besviken. På honom, men mest på mig själv. Jag visste innerst inne att det skulle bli så här. Ändå fortsatte jag. Jag satte på mig skygglapparna och hoppades på det bästa. Jag hade lika gärna kunnat springa in i en vägg. Det hade gjort mindre ont. Ja, jag har känslor för någon. Aldrig igen. Känslor är fan inget att ha. Det bara blir fucked up. Hela fucking tiden.
Lättare att såra än att bli sårad.