Långsamt men säkert.
Ibland finns det inget att säga. Ibland finns det massor att säga. Ibland känns allt bara så fel. Ibland känns allt helt så rätt. Ibland vet jag inte vad fan jag håller på med. Ibland frågar jag mig själv vad som finns att göra åt saker och ting. Jag möts då av svaret; "Inget". Jag kan inte göra ett jävla skit. Jag är maktlös i den här kraftmätningen. Jag suddas ut. Jag förblir bara en skugga. En skugga som finns i bakgrunden. Långsamt men säkert tynar den skuggan bort.
Jag orkar inte mer. Jag ger upp.