I got to be on my own sometimes.
Dagarna glider samman. Dröm och verklighet är svåra att skilja åt. Jag hinner knappt andas innan nästa sak på check-listan ska göras. Det är rätt nice faktiskt. Atm i alla fall! Inatt lade jag mig inte förrän halv ett. Vaknade upp någongång under natten och trodde att jag hade en spindel i min säng (antagligen beror det på att mitt fönster var öppet under tiden vi åt maten igårkväll). Min reaktion var att jag vaknade upp och var helförvirrad och stirrig. As hell. Jag kunde knappt andas. Jag fick för mig att spindeln inte kan nå mig om jag lade undan kuddarna. Sagt och gjort: jag lade kuddarna ovanpå datorn. En och en. I en stapel. Jag vaknade upp flertal gånger efter det och trodde att jag hade försovit mig. Klockan ringde 06:08 och jag var totalt död. Jobb 7-17. Hem. Käka. Packa. Cykla till träningen kl 18. Träning 18:30-19:30. Hem. Duscha. Chilla. Nu är jag verkligen superjättetrött. Tidig morgon imorgon också. Yay. Awesome. Verkligen awesome. Höh.
Jag återkommer senare med en resumé av sista veckorna. Ha det superdupernice. Tjatja!
