johannifierat. be aware.

Jag tänker inte ursäkta mitt beteende de senaste månaderna. Jag har varit sådan för att jag har behövt. Personer som jag för alltid trodde skulle finnas vid min sida, lämnade min sida. Det skedde under en långsam process. När jag kom till insikt kring vad som egentligen hade hänt gjorde det ont, men det fanns inget jag kunde göra åt det hela. Javisst, jag har sagt och gjort en del dumma saker men de sakerna har jag menat. Varenda mening. Varenda blick. Jag menade allting.

Jag tvingade mig själv att vara stark. Jag tvingade mig själv att inte bryta ihop. Jag tvingade mig själv att strunta i allt. Allt det där var förgäves. En väns frånvaro är inget man leker med. Sådant kan långsamt söndra en.

Jag tänker inte ta tillbaka Blicken. Jag menade den. Jag var arg. Den blicken är inget att leka med. Inte heller mig när jag väl är på det humöret.

Allting har varit en cirkus det här året. Saker har varit som jag trodde att de skulle vara, men ändå förvånade de mig. Jag var med om saker som jag visste skulle ske. Jag tog den skit som jag visste att jag skulle få. Jag har haft en bra inledning på det här året. Sjuhelsikes bra sådant även om den innebär vissa undantag.

Jag skulle vilja säga att jag har lärt mig saker och ting de här fem första månaderna av 2011.. Ta aldrig Någon för givet för en dag är personen borta och Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Jag orkar inte längre ta skiten som skyfflas mot mig. Även om det sker omedvetet. Jag förtjänar inte det, och jag orkar inte ta det. Jag orkar inte finnas för människor som inte finns där för mig. Jag är ledsen, men så är det. För en gångs skull så tänker jag inte fixa det här. Jag har gjort tillräckligt. Jag har sträckt ut min hand så långt jag kunnat, utan att få något gensvar och det är slut på det nu.