Fear is the winner.
Jag vill ta det där steget. Åh gud, ja. Jag vill verkligen ta det där steget. Viljan är dock inte större än rädslan den här gången. Jag vågar inte. "It's not too late" skrålar högtalarna just nu, men jag tror att det är det. Det är försent. Eller så är det möjligtvis för tidigt. Jag är rädd att jag kommer sabba allt ytterligare om jag tar steget nu. Även en rädsla av att det kommer sabba ännu mer ifall jag väntar med att ta steget är överhängande.
Det är tragiskt och läskigt hur något man såg som självklart tidigare, numera är något som man är rädd för..