johannifierat. be aware.

Vi har en ny snubbe på jobbet. Han är nice. Vid ett tillfälle idag så sade han; "Ord, Johanna. Tror du verkligen på dem?". Han fick mig att tänka till. Ord, som sägs, sägs ibland för att dölja något annat. De flesta situationer i livet är man tvungen att tro på Orden. Vad ska man göra annars? Man kan liksom inte beklaga den andra för att ljuga, även om man ser igenom de där orden. Det är mänskligt att säga Något, som man kanske inte menar innerst inne. Man kan få reda på en hel del bara genom att tolka kroppsspråk och ögonkontakt. Å andra sidan så finns det människor som har otroliga masker som döljer vad de egentligen känner, men även dem maskerna döljer inte allt.

Så.. Tror jag på Ord? Jag måste väl göra det, antar jag. Vågar inte personen säga som det är till mig, så kan jag inte tvinga dem till det. Någongång gör de kanske det. Men tills dess får jag acceptera dem ord jag får höra.

Hej och hå, så djupt det blev! :) Men tänk efter.. Tror Du på ord?