Ja, jag bryr mig fortfarande.

Jag förstår. Jag förstår mycket väl. Tro inget annat. Jag förstår. Det är svårt. Det är jobbigt. Det är lättare att bara vara. Det är lättare att undvika allt som gör det hela svårt och jobbigt. Det är lättare så. Det är kanske jag som hanterade saker och ting fel, men jag höll ihop det hela. Dock var det inte smärtfritt. Varje dag var fylld av längtan, och det hela blev inte det lättare genom de ständiga påminnelserna. Absolut inte, men jag kämpade på. På ett sätt var det fel av mig. På ett annat sätt var det rätt av mig. Jag vet inte hur det hade varit idag om jag bara hade struntat i allt och alla för tre år sedan. Jag vet inte var jag hade varit. Kanske jag hade varit på samma plats med samma människor i min närhet. Kanske. Kanske inte. Men det var mitt val att göra så.

Du har varit stark. Du gör som du vill. Inget jag säger eller gör, kan få dig att ändra din uppfattning. Behöver du tystnaden, så är det tystnad du får. Jag vill att du ska må bra. Mår du bra av att släppa kontakten med mig.. så fine. Jag saknar dig, och skulle göra väldigt mycket för att få tillbaks vår vänskap. Men jag vill inte finnas med i någons liv, som inte vill ha mig där. Jag vill inte känna mig ivägen när jag kontaktar dig. Jag vill inte känna att jag stör. Jag vill inte det. Jag vill inte heller vara någon som duger emellanåt. Jag försöker att inte själv behandla andra så, och då vill jag inte själv bli behandlad så. Jag är värd så mycket mer. Det vet du.

Hör av dig om/när du är redo att släppa in mig.

Ja, jag bryr mig fortfarande. Jag tänker på det, alltså bryr jag mig. Kanske är jag idiotisk, men må jag så vara det.

Kommentera här: