Det blev inte många timmars sömn inatt heller. Upp tidigt för att cykla till ett möte och sedan har det varit handling. Whoop whoop! Tror inte att jag kan fylla mina matförråd mer än vad jag gjort nu.. Kanske dags att börja tillaga allt jag handlar hem? Mjo, vore ju kanske bra. Somnade en stund. Vaknade. Drog på mig träningsklädern direkt och gick ut efter ett par minuter. Jag kände mig väldigt.. trött när jag kom ut. Ögonen hade inte riktigt vaknat och jag kände mig allmänt dåsig, haha! Det blev en runda på nästan 6 km på en timmes tid. Jag gick lugnt och sansat. Jag njöt riktigt av solens strålar. Jag kommer sakna det nu när hösten är på ingång.. Aja, that's life! Nu sitter jag och mumsar på lite lakritsnappar. Det är helt okej, det också! :)
Idag har varit en lång dag. Var iväg med viktiga dokument imorse. Kom hem. Städade lite. Kokade kaffe och skar upp kladdkakan. Både mr B och mr N ringde efter vägbeskrivning hit. Öööh.. Ni har varit hos mig tidigare, daah? De anlände 5 minuter senare och allt var frid och fröjd! :) Kaffet smakade enligt dem - bra. Det var första gången jag använde kaffekokaren här hemma. Whoop whoop! Som ni ser på bilderna nedan så har jag bara små kaffekoppar (blev uppskattat!) och bara fyra barstolar varav en av oss fick sitta på en mysig pall istället! ;)
Fika med gott sällska...
Tårarna rinner ner. Efter den ena kommer den andra. Kroppen orkar inte mer. Den säger emot. Både hjärtat och hjärnan. Att inte veta hut längre. Att känna det precis som om någon har dragit undan mattan du står på. Att känna hoppet, glädjen för att sedan byta bort det mot besvikenhet. Att vara beredd att satsa allt men inte känna det ömsesidigt. Jag vet inte vad jag ska tycka, vad jag ska känna eller vad jag ska göra. Jag är handlingsförlamad.
En tisdagsnatt.
Life changes. You change.
Sometimes you have to remember who you are to figure out who you want to be.
Sometimes you have to remember who you are to figure out who you want to be.
19 augusti 2013.
Ibland måste man låta saker få brinna fritt för att kunna överleva. Det finns vänskaper som jag saknar. Jag lät dem brinna upp för att jag skulle kunna få överleva dagen. Det sved att få titta på när de brann upp men jag hade inget val. Jag var tvungen att inse att det fanns något mer att göra åt saken. Sedan får tiden utvisa vilken vänskap som klarar sig att resa sig ur den askan.
Jag har utvecklats med tiden. Förut så var jag alltid den som ville fixa vänskapen. Jag var den som mådde dåligt över att vänskapen inte gick att fixa hur mycket jag än försökte. Jag har lärt mig att det är okej att kunna släppa vänskapen. Det är som man säger; "Det kommer in människor i det liv med olika anledningar.. En del kommer såra dig, en del kommer stärka dig" osv. Och det gäller att inse när den personen har uppnått sitt syfte för tillfället. Är ödet att våra vägar kommer att korsas igen, så gör det det.
Let things burn to su...
.. är det idag! Förutom att löven är gröna fortfarande.. Regnet piskar på rutorna.. Jag gillar när det regnar. Det är så mysigt att vara inne då och kika på en bra film.. Äta lite godis och krypa närmare den man tycker om.. <3 Min man åkte tillbaka idag.. Det kommer kännas konstigt att vara utan honom.. Jag vet att det är fånigt men jag saknar honom redan! Jag är så himla kär i honom.. När jag skulle iväg och möta upp honom när han kom så var hela jag som ett nervvrak.. Jag var så nervös! Fånigt fånigt, jag vet.. Bilden nedan illustrerar väldigt bra hur jag känner när jag ska träffa honom.. :)
Medan han var här så besökte vi Sveriges tredje största stad, Malmö! Det var en mysig dag där för att sedan befinna sig på inflyttningsfest hos grannen. En annan stad som vi besökte var Ystad och dess strand. Mr M ville verkligen INTE doppa fötterna i vattnet och jag förstår verkligen varför. Stränderna här i Sverige är absolut INGET jämfört med de stränder som han är vana vid! :p
Tja.. Lite Heroes nu, kanske? Ja.. Får bli det!
Tja.. Lite Heroes nu, kanske? Ja.. Får bli det!