johannifierat. be aware.

0 15 november 2011 @ 17:31 Läs mer >>

Under mindre än 24 timmar i helgen så fick jag jättefina sms från tre av mina närmaste vänner. Det var helt spontana sms. "Du är den enda jag litar på till hundra procent", "Tack för att du finns. Du betyder mycket för mig!" och "Saknar dig!". Såna sms blir jag oerhört glad över. Så ett tips är att lära sig att säga till de som finns dig nära, hur mycket de egentligen betyder! Tro mig, delad glädje är dubbel glädje! Och ibland behöver man den där bekräftelsen att man duger, att man uppskattas.

Det finns nog inte mycket jag inte skulle kunna tänka mig att göra för mina bästa vänner. Jag vill finnas för dem i vått och torrt. Jag vill finnas hos dem under deras dåliga dagar, och under deras bra dagar. Jag vill torka deras tårar, och dela skrattanfallen med dem.

Mina vänner är bäst. Och tydligen så tycker de att jag är rätt okej, jag med. :)

Ni är bäst!

0 15 november 2011 @ 17:17 Läs mer >>

Klarheten som uppstår efter ett beslut.

15 november 2011.

0 13 november 2011 @ 23:00 Läs mer >>

Vi stod i kön för att hämta ut våra jackor. Vi skulle vidare mot andra äventyr. Jag vet inte vad vi diskuterade. Han tog tag i mitt pärlarmband. Det sprack. Det gick i sönder. Pärlorna låg spridda på golvet. Jag vet inte vad som hände inom mig. Jag böjde mig ned och tog upp de pärlor jag hittade. Jag struntade i jackan. Jag gick ut. Jag gick ned till ån. Jag satt på trappan och stirrade ut i det tomma intet. Då förstod jag att det var något annat inom mig som hade gått itu samtidigt som pärlarmbandet. Tusen sanningar uppenbarades framför mig. Tårarna gled sakta nerför min kind. Jag lät dem rinna. De var välkomna. Jag insåg vid midnatt att jag är totalt maktlös. Det finns inget jag kan göra. Jag lät pärlorna glida ur min hand, ner i vattnet, tillsammans med mina tankar och bekymmer.

..ner i vattnet och bort från mig.

Spridda pärlor.

0 13 november 2011 @ 13:24 Läs mer >>

It's painful to say goodbye to someone you don't want to let go,

but more painful to ask someone to stay when you know they want to leave.

13 november 2011.

0 12 november 2011 @ 12:32 Läs mer >>

.. mitt föregående blogginlägg. Tanken slog mig igår. Jag är rädd för att möta det jag skulle kunna haft. Jag är rädd att drabbas av ånger för att jag fattade beslutet. Jag är rädd för det. Ni får tycka att jag är hur löjlig som helst. Det rör mig inte i ryggen. Idag är det en sittning för våra faddrar från början av utbildningen. Javisst, det skulle vara kul att träffa alla osvosvosv. Dock har jag inte kunnat undgå den där känslan inom mig att jag inte borde gå dit, och igår slog det mig varför jag inte vill. Jag är rädd för att sakna det. Jag är rädd för att ångra mig.

Många kanske tror att jag slutade på utbildningen för att det var jobbigt. Men nej. Ja, det var jobbigt men jag gillade utmaningen. Faktum är att jag kallades "Facit" av läraren. Jag lärde mig allt rätt snabbt, och det var kul. Dock var jag på utbildningen av fel anledning. Jag tog det som ett alternativ istället för att jobba. Jag ville komma bort. Jag ville träffa nytt folk. Jag ville plugga. Jag ville plugga för pluggandets skull. Om utbildningen trots allt är rätt för mig, så finns den där om ett par år också.

Men jag är inte redo att möta de där kluvna känslorna just nu. Jag är inte det.

Apropå..

0 11 november 2011 @ 23:24 Läs mer >>

Jag är rädd för att möta det jag skulle kunna haft.

11 november 2011.

0 9 november 2011 @ 15:49 Läs mer >>

Efter Friskispassen brukar jag jämt känna mig pigg på att springa en sväng. Men eftersom jag inte tränat så länge, så vill jag inte pressa mig själv och cyklat hem. Idag, däremot, efter en timmes pass så gav jag mig bort mot gymmet. Bort till löpbandet. Sade till mig själv att jag bara skulle springa 10 minuter. Det blev 30 minuter, och blev 5 km om jag tolkade maskinen rätt. Jag hade kunnat fortsätta hur länge som helst kändes det som. Underbart! Efter det tränade jag styrka; bröstpress, ryggdrag, rodd, situps och ryggresningar. Jag var på Friskis i två timmar idag. Effektiv träningstid. Det var helt fucking underbaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaart!

Hahaha, fick ett sms häromdagen.. "Du dansar riktigt bra! Du får lära mig någondag! :)".. Personen ifråga hade sett mig dansa i lördags. Fy fan. Jag som hade hoppats på att ingen sett mig dansa i lördags! Haha, nej då, lugnt! Jag var full och bara larvade mig hela tiden på dansgolvet. Men satan, så kul jag hade! :D Min lärare i streetdance sade; "Du kan vara jätteduktig på tekniken i dansen men har du inte passionen så dansar du inte bra. Du kan kanske bara ett fåtal steg men har en passion, som är helt sanslös, och vips så dansar du bra!". Jag kan inte många danssteg, men när jag dansar så lever jag in i dansen och bara njuter. Detta har lett till hur många komplimanger. ;)

Nog med skrytet nu! Mat istället!

Väldigt nice!

0 6 november 2011 @ 23:36 Läs mer >>

Ibland känns det som igår, och ibland känns det som om det är någon annans minnen. Ibland undrar jag om jag gjorde rätt som var brutalt ärlig. Ibland undrar jag om jag skulle vilja ha saker ogjorda.

Jag är rädd. Jag erkänner det. Jag är rädd. Rädd. Rädd. Rädd. Jag är rädd att jag gjorde fel genom att göra rätt. Jag är rädd för att jag har tagit av masken, och dess tillhörande utklädnad. Jag är utelämnad. Jag är naken. Ärren syns. Osäkerheten syns i ögonen och i kroppshållningen. Besvikelsen hänger tungt över axlarna. Rädslan överskuggar allt.

Jag gav allt, men fick inget tillbaka. Jag är trött på att känna mig naken och ångra det jag ansåg vara rätt. Jag är trött på att känna att jag gjorde fel när jag ansåg det vara rätt. Jag är trött på att inte veta vad jag gör för fel. Jag är trött på att känna mig ignorerad. Jag är trött på detta för jag vet att jag inte förtjänar det. Jag förtjänar inte detta. Jag förtjänar inte detta.

Jag förtjänar inte detta, och det vet Du.

Hopp om en annorlunda...

0 6 november 2011 @ 16:00 Läs mer >>

Igår. Igår. Igår. Igår var den mest galna utekvällen på evigheter! För 2,5 år sedan hade en sådan utekväll bl a inneburit strul med 5 personer, men som sagt så var det för 2,5 år sedan också. I alla fall! Jag hade grymt jävla kul! Tyvärr verkar sådana kvällar också innebära blåmärken. Det var inflyttningsfest hos Marcus. Som vanligt spillde jag. I hans nyinköpta soffa. He-he-he. Det var en kväll med de bästa. För en gångs skull drack jag upp allt jag hade med mig. Fyra cider, mojito och screwdriver. Det och att jag knappt ätit något under hela dagen ledde till att jag blev f-u-l-l. He-he-he. Ooooops, liksom. Jag har inte varit så full på evigheter! Det var nog i april någongång som jag var så full sist. Men det var nice, så sjukt nice!

Vi var på vårt vanliga uteställe och entrén blev storstilad. Jag och EGO intog dansgolvet. Dansade loss som fan. Bara vi två. Folk stirrade. Vettifan hur det såg ut egentligen, men vi gjorde det vi är bäst på; att ha kul! Sedan från intet dök ett läppstift upp, och jag var make up artist. Hö-hö-hö. De blev clowner allihopa. Som tur var så var några utklädda igår, så folket fick gärna tro att vi med var det. Apropå läppstiften har jag pussmärken överallt. Hahaha. Mr L blev av med sin mobil igår också.. Så det var mindre kul.. :(

Men allt som allt; det var awesome igår. När vi sedan gick ifrån utestället behövde Mr P kissa, så jag satte mig och väntade. Till mig vinglar det då en kille, och börjar snacka med mig. Sedan kom Mr P tillbaka till mig, och frågade om vi ska gå. Jag sade "ja", och vi sade hejdå till killen. Mr P; "Förstörde jag nu ett ragg?". Jag: "Nopes!". Sekunden efter det däckar killen, som jag hade pratat med, på marken. Det var.. bara.. så klockrent!

Ego-bilder för hela slaaaaaaaaaaaaten! Jag upptäckte ju igårkväll att man kan ta fina fjortisbilder framför spegeln med mobilen. Fun, fun, fun!

Mycket vackert. Det står även "Snopp-Johanna" på armen. Fiiiiiint. På ryggen vet jag inte alls vad som är ritat, så det blir en överraskning nu inför duschen!

Jag ska duscha nu. Middag om en timme. Någon arabisk fest om några timmar - ja, det kommer bli spännande det!